Semlan har en speciell plats i den svenska kulturen och våra hjärtan, men den har även en väldigt ovanlig historia.

Det svenska semelfrosseriets historia går långt tillbaka i tiden, och på sin höjd till och med dödade en svensk konung. Det kan man kalla för överätande! Det är kanske inte normen idag, även om de flesta av oss har svårt att motstå bakelsen.

Så för att lära oss av historien, kan vi nog vara glada över att det är en säsongsbakelse. Både för vår hälsa och vårt midjemått.

Kärt barn har många namn

Det kan man verkligen säga om vår älskade semla.
Nu mera är det semla, fastlagsbulle och fettisdagsbulle som är det vanligaste namnen, men förr var bakelsen väldigt olik vad vi äter idag och kallades för Hetwägg.

Vi svenskar har alltid varit tokiga i våra semlor. Vi längtar tills vi ser den första semlan i bagerifönstret eller butiken.

Den klassiska vetebullen är fylld med mandelmassa och grädde, med en söt hatt täckt av florsocker. Det är en bakelse få svenskar kan motstå.

Men det är inte bara vi svenskar som är tokiga i våra fettisdagsbullar. Danmark och Norge har sin variant av bullen, med sylt istället för mandelmassa och ibland toppad med vaniljkräm. Även Finland och Estland äter bullen i olika former på fettisdagen eller blåmåndagen.

Så vad är semlans historia egentligen?

Många av oss vet nog att semlan äts innan fastan börjar och att fastan är en gammal kristen tradition. Fettisdagen infaller 47 dagar innan påsk, vilket gör att datumet kan vara rörigt att hålla koll på eftersom det flyttar på sig. Men tack och lov finns semlorna där och påminner oss.

Men det finns mycket mer till historien än så… Ordet semla härstammar från latinets simila. Vilket betyder vetemjöl.

Det var från början endast namnet på själva vetebullen, utan fyllning. Alltså vad vi idag kallar för fralla eller småfranska.

Då kommer vi till Hetwägg, som är förfadern till våra klassiska semlor vi har idag. Och början på denna märkliga historia.

Receptet på Hetwägg publiserades redan år 1755, av Cajsa Warg i hennes kokbok ¨Hjelpreda i hushållningen för unga fruntimmer¨ och beskriver en mandelfylld vetebulle som kokas i mjölk.
Ja det stämmer, du läste rätt. Hetwägg är kokade semlor och det var så de tillagades år 1755.

Det var ett stort slit att laga mat på 1700talet. Då fanns det inga spisar eller ugnar i folks kök, utan allt tillagades över öppen eld, eller glödande kol. Så för att baka Hetwägg krävdes det tid, kärlek och mycket slit och gno. Därför var detta bakverk med exotiska mandlar, en perfekt efterrätt för en kung.

Vetebullarnas topp skars av, precis som idag och innehåll gröptes ut och lades i en gryta med söt grädde, smör, socker, ägg, lite salt och hackade mandlar. Sedan kokades blandningen under konstant omrörning, över glödande kol tills allt hade blivit en tjock massa.
Denna mandel och vetebullsmassa fyllde man sedan vetebullarna med, innan de skulle kokas.

När vetebullarna var fyllda med den kokade mandel och vetebullsmassa, satte man locket tillbaka på bullen och knöt band runt dem innan man satte ner dem i en gryta.
Sedan hälldes mjölk i grytan tills hälften av vetebullarna var täckta och kokades i 30 minuter.

Bullarna plockades sedan upp från grytan och banden togs bort innan servering.
Hetwägg serverades ihop med kokt mjölk som gjordes tjock med ägg, likt grunden till en vaniljsås.
Denna bakelse var en stor favorit och inte minst i svenska hovet och kung Adolf Friedrick.

Så då kommer vi till kungen Adolf Friedricks tragiska semelöde

Kung Adolf sägs ha varit en bra, rättvis och mycket omtyckt kung som regerade Sverige åren 1743–1771.
Under denna tid var det fred i Sverige och kungaärendena sköttes av riksdagen. Ekonomin var stabil, handeln stor och pressfriheten hade precis börjat blomstra. Så då fanns inte mycket arbete för kungen att beblanda sig i. Och utan arbete är det tid för fritidsintressen.

Med mycket så fritid över, lade istället kung Adolf Friedrick sin tid på att frossa i alla godsaker som fanns att få tag på. Han var känd sin kungliga aptit, som levde upp till hans kungliga status, men den 12 februari 1771 blev det lite för mycket av det goda…

Efter en måltid av rom, hummer, surkål och sill som alla sköljdes ned med rikligt av champagne, var det dags för hans favoritefterrätt, Hetwägg med mjölk.

Med Hetwägg som favorit och rikligt av dem, hade kungens aptit inga gränser. Bulle efter bulle, efter bulle åkte ner. Sammanlagt 14 portioner Hetwägg ska kungen ha satt i sig innan det tillslut tog stopp.

Efter maten var kungen på gott humör en stund, innan han fick ont i magen och satte sig på närmaste stol och dog.
Och så slutar historien om kung Adolf Friedrick och hans semelfrosseri.

Så med detta i åtanke, låt oss njuta extra mycket nästa gång vi sätter tänderna i dessa kungligt dö-goda semlor.